Shiiiit! Bara en vecka kvar!! Jag pendlar mellan att ha ångest och att vara exalterad... 

Jag har egentligen inte tvivlat på mig själv på hela vintern. Jag har varit frisk, fått träna på bra och jag vet att jag har psyke för att klara Vasaloppet! Men efter en vinter utan snö har jag börjat lägga på mer och mer tid på min måltid! När jag sedan blev sjuk för ett par veckor sedan sprack bubblan! Jag fick jätteångest när jag insåg att jag med mindre än en månad kvar till dagen D , låg helt död i sängen och bara hade åkt ca en tredjedel av de skidmil som egentligen hade behövts innan det här! 

Förra helgen var jag äntligen pigg nog att träna igen! 6 st regniga skidpass på den hala konstsnön i Eksjö blev det! Och jag tänkte att om det är blött och halt i 90 km, då är i alla fall jag den siste att ge upp! 

Men kroppen ville inte riktigt vara med fullt ut. Har slagits med otrolig mjölksyra hela veckan och har vilat lite extra! ( min kära mor påminde mig lite snällt om att det kan ha med stress att göra och att jag varit i skolan ca 12h om dagen de sista två veckorna...) så nu är jag i Halmstad, myser runt i mjukiskläder och har det gott! Igår var vi på bio och jag har även kunnat lägga sista hand på mina ritningar! Gott! Nu är jag med igen! 

Snart ger jag mig ut på ett långpass i skogen:) yey! Vad jag längtat efter skogen denna veckan!!  

Visst, jag har inte åkt så mycket skidor som jag skulle behövt, och det var kanske inte så optimalt att bo i Malmö inför sitt första Vasalopp, men jag är starkare än vad jag tror och jag tar mig igenom de där 90 kilometrarna! Sedan kommer jag vara sjukt stolt över mig själv!! :D