Hejdå party!

Jag har lyckats hålla det inne hela dagen, men nu har jag släppt ut dom... Tårarna och alla känslor! 
Lycka över att det har varit en fantastiskt lyckad dag, både i skolan med högstadieeleverna, och ett underbart härligt, högljutt och livat party här på barnhemmet! 
Sorg över att behöva lämna barnen imorgon efter skolan. Över att de blir ensamma kvar utan all kärlek och uppmärksamhet var och en behöver. Men allra mest för att min fina Mai, som betyder otroligt mycket för mig, står för tredje gången framför mig med tårar över hela kinderna och ber mig stanna kvar. Fy fan säger jag bara. Det gör så ont. 
Men nu: bilder från det glada partyt!
Saft och kakor...
Och godis! 
Hela havet stormar:) 
Och någon annan lek som vi inte förstod oss på! Haha men vi fick vara med och bli vita i ansiktet i alla fall! 
Mycket dans, kramar, ballonger och leenden på läpparna! Underbart! Åh vad jag kommer sakna dessa ungar! Önskar dem allt gott<3 

Vi har en dag kvar i skolan imorgon innan vi åker med taxi in till Bangkok igen. Det är bara att vänta på en känslovåg imorgon också, men först sover vi lite... 

Fullt ös!

Idag har det varit fullt ös medvetslös från morgon till kväll! Först åkte vi såklart till skolan och undervisade på förmiddagen. Idag hade vi våra sista lektioner med ettorna och sexorna. Två riktigt roliga och givande lektioner! :) hur vilda de än må vara ibland så kommer jag sakna de små yrvädrerna! <3
Stolta över sina verk som nu pryder väggen! Haha! 
Och självklart dansade vi till "five little monkeys" 


I sexan pratar vi om olika slags böcker och de fick göra sitt eget bokomslaget i övningsboken idag! 

Efter lunchen tog vi båten över till amphawa för en riktig thaimassage! Både älskar och hatar det! Smärta för stunden, underbart efteråt! Haha! 
På vägen hem stannade vi till i kopieringsaffären och kopierade upp lite stenciler till högstadieeleverna vi ska ha imorgon, och så sprang vi en stund på löpbandet i lilla ladan:) gött men oerhört jobbigt. Man får lite ångest när man tränar i denna värmen! 
Ingen powernap idag inte (vilket vi brukar behöva) för sen tog vi med oss fina Mai till stan för att köpa en telefon till henne. Mai är så otroligt ambitiös och jobbar hårt hela tiden. Är så roligt att jag kunnat följa henne sen 3,5 år tillbaka då hon blygsamt försökte sig på sina första engelska ord, till att idag prata på som bara den och satsar på att läsa engelska på universitetet! <3 hon vet vad som krävs för att ta sig vidare i livet och jobbar målmedvetet däråt. Att kunna ha kontakt med sina vänner och med oss volontärer skulle underlätta mycket för henne! Så idag har vi skaffat en smartphone, som var vääääldigt billig  med svenska mått mätt, men som gjorde henne otroligt lycklig! Nu ska vi skypa hela tiden och skicka bilder!! Älskar henne och hon förtjänar det, och älskar att se den gnistan tändas i hennes ögon då hon inser möjligheterna som hon får genom detta! <3 
Är inte så mycket för att ge dem materiella ting annars, men detta kändes så rätt! 
Vi tog en buss in i rusningstrafiken....





Vi tog en tuktuk hem... 
Nu sitter vi här och gör mängder med bingobrickor till läxförhöret inorgon, och nu kryper de hemska känslorna över en. Imorgon är vår sista kväll på barnhemmet. Usch! Fy och blä! ( de orden räcker ändå inte till) Nen imorgon ska vi i alla fall ha party, så inga sura miner då! Bara dans, ballonger och godis! Tårarna tar vi sen...
Ha det gott där hemma! 




Kärlek

Dagarna rullar på och smälter ihop! Det är underbart att vara här på barnhemmet och både igårkväll och ikväll har jag haft långa tjejsnack med de äldre tjejerna! Känns underbart att se utvecklingen från min första vistelse här, då de inte vågade/ kunde prata så mycket engelska eller visste så mycket om sin omvärld! Nu drömmer de om att ta sig härifrån, lära sig ännu bättre engelska, skaffa ett bra jobb, resa jorden runt och hälsa på Sverige! Underbara tjejer, jag önskar er all lycka och att era drömmar ska gå i uppfyllelse! <3
Det skär i mig att jag snart måste lämna dem igen, när de frågar om när jag kommer nästa gång, och varför jag inte bara kan stanna istället. Jag gör det jag kan, men känner mig ändå otillräcklig... Men jag kommer alltid finns här för dessa tjejer, stötta dem på håll och ge dem den tid jag kan ge dem! 
För att ge de här barnen av sin tid, är den bästa gåvan de kan få! 
Kärlek <3 





RSS 2.0